Slutmeningen, i artikeln, innehåller en bra slutsats och en uppmaning att inte ge upp, förrän sjuksköterskorna får det som de kämpar för. Alltså, ge inte upp i första taget. Låt varken fackförbund eller arbetsgivare eller andra parter förleda Er att blåsa av aktiviteten. Var så säkra att vissa kommer att försöka förvirra och lura.
Citat: "Vi vet att det går att höja vår lön, pengarna kan fördelas mycket rättvisare än vad de gör idag. Huvudsaken är att vi inte ger upp, säger Maria Grimåsen."
Jag är inte utbildad sjuksköterska, men jag är solidarisk med er, står på er sida, utan tvekan! Fler yrkesgrupper borde göra samma sak. Därtill gå samman med yrkesgrupper utanför det egna facket. Dessutom gå vid sidan av fackförbunden: som har förlorat visionerna, vet inte längre vad som bör göras eller ens företräder sina egna medlemmar etc.
I kontexten, och lite därtill, borde t ex många yrkesgrupper, arbetslösa, papperslösa, sjukskrivna, folk utanför det sociala skyddsnätet med flera, gå samman, organisera sig såväl nationellt som internationellt idag. Detta är ingen utopi eller omöjlighet.
Professor Sven-Eric Liedman skriver följande om de, i Europa, arbetslösas, låglönearbetande och utförsäkrades situation, och om framtida möjligheter, i Pierre Bourdieus bok "Moteld - Texter mot nyliberalismens utbredning", 2000, s. 9:
"Bourdieu ser nu tecken på att en opposition håller på att växa fram underifrån. I frankrike finns det i dag en organisation för arbetslösa. Det är en enastående händelse, säger Bourdieu. Samtidigt är det tydligt att ett enskilt land inte längre helt kan gå sin egen väg, då slår den nyliberala repressionen till, kapital och företag flyr landet, och valutan skjuts i sank."
Därför, och lyssna nu noga alla sjuksköterskor, låglönearbetande individer och grupper, arbetslösa ungdomar och akademiker, utförsäkrade och sjukskrivna, på vad Bourdieu föreslår, något vi alla behöver och som vi kan praktisera:
"Bourdieu talar om behovet av en "Kritisk internationalism", en internationalism som alltså inte har den naivitet som präglade så mycket tidigare internationalism, socialistisk eller annan. För den kritiska internationalismen krävs starka institutioner, institutioner som kan rida spärr mot den sociala nedbrytningsprocess som pågår överallt."
Alltså en organiserad opposition som inte stödjer sig på någon specifik ideologi eller politik, inte förlitar sig på de etablerade fackförbunden, inte agerar slav åt arbetsgivarna, inte är osolidariska, inte är lokalpatrioter med mera.
Ge inte upp svenska skjuksköterskor! Verka målmedvetet och arbeta också för en "kritisk internationalism".
Vem eller vilka vill egentligen att Ni skall ge upp? Tänk själva!
|
Prenumerera via RSS
