| Arkivet |
Vulkaner kan lära oss lugn
Halleluja moment nummer ett: Kommer hem trött efter en lång arbetsdag. Öppnar dörren och möts av en fräsch citrondoftande, stövel-grus- och leksaksfri hall. Tar av mig skorna och sockarna och vandrar andäktigt runt i ett skinande nystädat hus. Vi har haft städhjälp. Underbara människa!
|
|
Halleluja moment nummer två: Familjen slår upp ögonen på lördag morgon och inser att vi inte behöver inleda helgen med städ. Det är bra valuta för pengarna (tycker speciellt min man). Dessutom gick jag och myste hela torsdagen över vetskapen att ”just nu tvättas mina golv och här går jag”.
Något som är svårare att städa bort än våra dammråttor bakom pianot var askmolnet som spred sig över jorden härom veckan. Det gav alla som trodde att vi kontrollerar naturen en knäpp på näsan. Flygtrafiken stannade av. Över 17000 avgångar per dag läste jag någonstans, så många flygplan! Det är som en svärm av vita Boeing-gräshoppor sveper över norra halvklotet varje dag. ”Lamslogs” var ett populärt ord i nyhetsrapporteringen. ”Sårbarhet” var ett annat. Kanske kan vi lära oss något av den här händelsen.
Det finns mycket vi inbillar oss ha kontroll över, inte bara naturen. Den inställningen har vi i västvärlden utvecklat på senare tid (fast alla vi som kämpar mot mördarsniglarna kanske svajar i vår övertygelse). I Sverige kan vi i alla fall lägga oss utan att oroa oss för att någon från grannstammen kommer med macheten och hugger ner hela familjen, eller att en jordbävning slukar både trädgårdsland och gammalmoster.
Och mycket gott kommer det ur det. Att känna att man har ansvar och makt att styra över sitt eget liv kan vara väldigt stärkande. Att vi lever i samhällen där möjligheterna är många kan man också vara tacksam över.
Det här leder till att vi i hög grad känner att vi själva styr våra liv. Vi planerar hur vi ska studera, hur länge vi ska vara kvar på det jobb vi har, vilka människor vi ska umgås med, hur våra dagar ska se ut.
Därför blir det kanske extra frustrerande när ödet är emot oss. För en del blir det uppenbart när man bestämmer sig för att skaffa barn. Det kanske helt enkelt inte går, hur mycket man än anstränger sig, och man letar anledningar inom sig själv. I många samhällen skulle man i högre grad lägga ansvaret utanför sig själv. Barn kommer ”om gud vill” eller ”om ödet vill”.
Även i vårt samhälle kan man dela in människor i två grupper – de som främst känner att de har kontrollen på tillvaron inom sig, och de som känner att kontrollen främst ligger utanför dem själva. Inom psykologin kallas det intern eller extern kontroll-lokus. (Fråga mig inte vad en lokus är, låter som en gräshoppa).
Studier visar på att de som har intern kontrollokus generellt mår bättre, så att känna att man kan styra sitt öde till stor del själv är bra. Till exempel tar människor med inre kontrollokus större ansvar för sin egen hälsa. Men nog är det nyttigt att påminnas om att inte allt inordnar sig under vår vilja och våra ansträngningar.
Inom yoga pratar man om surrender – att träna sig i att acceptera det som ligger utanför vår kontroll. Det besparar en mycket frustration. Askmolnet var en lektion i surrender, att ”gilla läget”.
Det är som i den mycket kloka sinnesrobönen - ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och vishet nog att inse skillnaden.”
Det om något är ett recept på välmående. Halleluja!
Ulrika
|
|
|
|
|
|
