| Arkivet |
Världens cykeläventyr väntar familjen Grände
En del väljer att vila under semestern. Situationen blir den motsatta för paret Kattis och Anders Grände.
De ska cykla 60 mil på åtta dagar i Bike transalp.
– Vi vet ju inte om vi klarar det, säger Anders.
|
|
Det blir ett riktigt äventyr för familjen Grände. Altitudskillnaden ligger på närmare 20 000 meter.
– Om vi tvingas bryta, får migrän eller något, får man ändå se det som ett äventyr, säger Kattis.
60 mil under åtta dagar kanske inte låter så skrämmande. Men det handlar om branta stigningar, djupa handsvettiga raviner och backar med höga hastigheter som kräver att deltagarna har hundra procent koll på vad som händer.
Blandat underlag
I vissa avsnitt är det asfaltsbeläggning, men det blir mest stigar och grusväg.
Det sistnämnda är det enda som Varberg kan erbjuda på i träningsväg.
– När vi tränar är det som naturupplevelser varje gång. Vi ser djur. Det har varit helt fantastiskt, säger Kattis.
För att klara ett sådant äventyr krävs det att förberedelserna är noggrant genomförda.
– Men vi har ju inga tvåtimmarsbackar här, säger Kattis.
Tränar ihop
Tillsammans har de sex barn. Kattis arbetar på kurorten som massör och instruktör. Hon arbetar även som timanställd på sjukhuset.
Anders tjänstgör som ambulanssjuksköterska.
Sedan barnen blivit större har de numera mer tid tillsammans.
– Det var mycket ensamträning i början. Att träna med Kattis blev jätteskoj, säger Anders.
Kattis tillägger:
– Vi har ju tränat mer än folk i allmänhet.
Nu är de båda 50-plussare.
Inte prylgalna
Cykeln är specialbeställd från ett liten, lokal cykeltillverkare. Den går på 20 000 kronor.
– Vi är inte speciellt prylnojiga, men vad kul det är att ha en riktig cykel. Bilen vi har kostar ju bara 10 000, berättar Kattis.
– Man blir som ett med cykel. Man får ligga och meka en del på kvällarna, säger Anders.
Löpvana
Kattis har löpt mycket i sitt liv, men cykeln kom fram senare i livet – det var då när Bockstensturen var säsongens största mål.
– Att cykla i Alperna är något som funnits i tankarna ända sedan vi var i bergen och semestrade med familjen. När man käkade frukost med barnen såg man ett gäng cyklister som klättrat 42 hårnålar upp. Jag tyckte att det såg häftigt ut. Jag tänkte att någon gång ska jag cykla här. Tanken har legat och grott sedan ett par kompisar körde och de visade bilder, säger Anders.
Först förra året anmälde de sig. Men anmälningstiden hade gått ut. Kattis jublade med ett ”yes”. Nervositeten släppte tillfälligt.
Trots det fick de besked om att de var med. Det här hände i januari.
De äkta makarna är bara två av fyra deltagare från Sverige i den här lagtävlingen. Man kör två och två.
– Men vi kör först och främst för klubben Varbergs MTB, poängterar Kattis och fortsätter:
– Vi har fått en sån fantastisk stöttning av de andra medlemmarna. Vilken fantastisk gemenskap.
Sitter i styrelsen
Kattis var själv inte särskilt föreningsaktiv tidigare. Nu finns hon med i Varbergs MTB:s styrelse.
Finns det inget du är rädd för inför tävlingen?
– Jag är mest rädd för när man åker utför. Farten kommer säkert att ligga på 40-45 km/timman. Andra kanske åker ned i 50, 60.
Det blir två, tre kontroller par dagsetapp. För att inte drabbas av strafftid måste de två i laget komma fram med högst två minuters avstånd.
God form
Just nu mår de bra i kroppen.
– Det gäller att inte träna till sig någon överbelastningsskada innan man ska i väg. Men det är fjärilar i magen nu, säger Kattis.
Kommer ni ha med kamera?
– Jag har monterat ett kamerafäste på styret, berättar Anders.
Finns det någon höjdrädsla?
– Nej, jag gillar höjder, säger Anders.
– Men jag är lite höjdrädd, förklarar Kattis.
Text & Foto Micael Andersson
micael.andersson@varbergsposten.se
|
|
|
|
|
|
