| Arkivet |
Skratt åt det välkända i Schtunks nya pjäs
Vid det här laget kunde konceptet ha blivit uttjatat och utvattnat. Men clownerna i 123 Schtunk har kvar energin och glädjen. Kärleken till publiken går inte att ta miste på, inte heller glädjen av att kommunicera med den samma.
|
|
Årets upplaga av clownkomik heter ”Hamlet. Som det kan vara. Eller inte vara”. Namnet är inte så viktigt egentligen. Inte handlingen heller.
Man går kort och gott på Schtunks föreställningar för att få skratta. Och det gör man. Precis som vanligt är publiken i skottgluggen. Under söndagskvällen hamnar ett gäng från Vetlanda i fokus, liksom en dam på första raden som råkar kommentera handlingen. ”Vi spelar, du sitter bara och tittar på”, säger Hamlet (Lasse Beischer).
Allvar
Schtunk har alltid varit noga med att poängtera att även om humorn står i fokus så tar man de stora känslorna på allvar.
Och det är svårt att värja sig när Lasse Beischer för någon minut tar av sig spellevinkmanteln och tilllåter Hamlet sörja sin mördade far (som för övrigt mördades med hjälp av ost i örongångarna). Och det är svårt att värja sig när Josefine Andersson river av en fantastisk version av No Doubts ”I’m just a girl”. Vilken sångröst!
Svårast är utan tvivel att lämna tältet vid Södra fästningshörnan utan ett leende på läpparna. Har man sett alla Schtunks tidigare föreställningar och söker något nytt är kanske inte årets föreställning ett absolut måste. Men vill man skratta mer åt det välkända, så är det det.
Text & Foto Conny Bengtsson
conny.bengtsson@varbergsposten.se
|
|
|
|
|
|
