|
|
Sjuksköterskor mer pålitliga än lärare?
|
|
DETTA HANDLAR OM SPRÅK som vanligt. Om än från några väldigt skiftande infallsvinklar.
Först en läsarfråga från Marie:
”På senare tid har man ofta hört ordet evolution istället för utveckling. Är detta en språkförändring eller en ”innegrej” hos journalister och programledare? Vad tror du?”
Jag håller med om att evolution verkar ha blivit ett så kallat modeord. Alltfler talar och skriver om sportens evolution, hårdrocksevolution och så vidare.
En språklig trend precis som när attityd plötsligt blev ett ord på allas (nåja…) läppar eller att många numera säger kontext i stället för sammanhang och konsensus i stället för samsyn.
Den nya användningen är språkligt korrekt. Evolution betyder just utveckling. ”En gradvis skeende förändring”, som det formuleras i ett lexikon. Och vi kan nog räkna med att begreppet även i fortsättningen får starkare fäste i vardagssvenskan som synonym till utveckling.
Tidigare har vi främst använt det som ett uttryck för människans utveckling, evolutionsläran. För att återigen citera en ordbok: ” En process genom vilken levande organismer förändras från en form till en annan”.
Nå, hur skapas ett trendord? Jag tror inte att journalisterna har makt att påverka språket så i detalj. Det handlar mer om ett växelspel mellan människors vardagsspråk, enskilda opinionsbildare och medierna.
Jämför med den klassiska frågan: vad kom först, hönan eller ägget?
JOURNALISTER RANKAS i bottenskiktet när det gäller förtroende för yrkesgrupper. Medan sjuksköterskorna tillhör en annan, högre division.
Detta enligt en föga uppmärksammad opinionsundersökning bland mer än 1000 personer i Medieakademins regi. Sjuksköterskorna toppar listan, hela 84 procent har mycket eller ganska stort förtroende för dem!
Alla är inte lika populära. Här är förtroendesiffror i procent för ett urval andra yrken. Läkare 79, domare 68, ingenjörer 65, poliser 62, lärare 61, präster 49, företagsledare 40, ekonomer 39 och - journalister med futtiga 24 procent.
Vi journalister är luttrade och inte överraskade av underbetyget. Prästerna lär vara mer besvikna.
UPPHOVSRÄTTSLAGEN skyddar språklig kreativitet. Men även det skyddsvärda kan vara till salu. Money talks, som det heter.
Möjligen är det därför Lasse Diding och hans Hotell Gästis kunnat göra en flott reklambroschyr med berömmande reportage ur Göteborgs-Posten, Hallands Nyheter, Sydsvenskan, Expressen och andra tidningar, kopierade med layout och allt.
Min erfarenhet är att seriös journalistik aldrig säljs för reklamändamål. Men tiderna förändras och Diding förefaller ha löst problemet. Rätten till de kopierade reportagen bör i så fall ha kostat minst 300 000-400 000 kronor, vad jag kan bedöma.
Då förutsätter jag att han gjort rätt för sig så som upphovsrätten kräver. Om han nu inte fått alla dyra rättigheter till skänks.
Reklamkatalogen är till lika delar egotrippad och underhållande. Roligaste Diding-citatet
(i intervju om Leninpriset):
”Klart att Lenin inte var demokrat. Men håll med om att det är en kul grej”.
Kenth Andreasson
|
|
|
|
|
|
Prenumerera via RSS
