|
|
|
Vaknar grinig och trött, barnen gnabbar, det är slut på bananer (man måste känna mig för att inse vidden av denna katastrof), kalendern inför dagen fullbokad. Kommer mig mödosamt och motvilligt genom morgonrutinerna och kliver ut genom dörren. Och just då råkar jag av misstag lyfta blicken från mitt eget eländes träsk och upptäcker solen!
Energinivåerna höjs någon grad, tillräckligt för att jag ska orka leda fram cykeln och trampa iväg från Norra Näs in emot stan.
Nu när sinnet ljusnat något kommer plötsligt lite mer konstruktiva kreativa tankar seglande. Minnet av morgonhumöret börjar blekna när jag märker fågelkvitter och varma vindar. Hipp som happ får jag snilleblixten att ladda ner Kents senaste album från iTunes.
Fiskar upp telefonen, ett par sekunders fingrande och vinglande senare strömmar Jocke Bergs kära stämma in i mina öron. Ah, jag gillar när teknik fungerar till min fördel. Livet kanske inte är så dumt ändå.
Frisk luft i lungorna, Kent i öronen, solsken på pannan. Kroppen hittar cykelrytmen och vaknar till och gradvis höjs mungiporna på varenda cell i kroppen. När jag kommer fram till kontoret är livet vackert och fullt av möjligheter. Hur kunde jag få för mig att det var trist och jobbigt för en halvtimme sedan?
Så kan det bli. Nya albumet från artisterna som jag älskat sedan nittitalets sprall-utan-ansvarstid lär visst ha kallats för grillrock. På presskonferensen sa någon att texterna tyder på medelålderskris. Spelar ingen roll vad de kallar det. Det låter sjukt bra!
Förresten gillar jag att grilla och kan nästan erkänna mig medelålders. Bandet förnekade att det är kris på g, men vad sägs om de här raderna i öppningslåten:
”Alla våra ideal kommer från ett rosa åttiotal, så nu tänker vi på resor, Vita nätter, Ian Curtis..
Är du Michael Jackson eller Michael Bolton? Är du Pepsi, har du Kola? Är du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkar? Du har gåshud för du fryser - är det här det bästa livet hade att ge? Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar.
Alla mina tankar kretsar omkring dyra saker. Åh baby var har du varit - vi har redan tänt på grillen. Vi har väntat här i regnet på någonting som inte händer och som aldrig kommer att hända. Det är bara en vag känsla av att någonting gått förlorat, att vi slösat vår bästa tid på missunnsamhet. Längre har vi inte kommit”
Nu kanske någon undrar hur jag kan bli upplyft av den här sortens texter och jag säger bara – MEDELÅLDERSKRIS! Nej, jag skojar. Men Jocke B har alltid varit bra på att sätta ord på känslor som delas av många fast man inte pratar om det på jobbfikat precis. Han skalar av onödigheter och skriver om hur det kan vara att vara naken, sårbar människa.
Lugn, texterna är inte bara för oss över 39. Det finns textrader för alla. Någon relaterar kanske till den här till exempel: ”Jag är grym som en grekisk gud, bara grymt mycket fulare. ”
Skivan heter hursomhelst Jag är inte rädd för mörkret och kanske syftar titeln på att bli gammal men jag känner total förtröstan så länge jag får åldras med Kents musik.
Kan se mitt 90-åriga själv sitta i en gungstol på en skuggig veranda, en katt i knät och yogamattan prydligt ihoprullad efter morgonpasset. Jag lutar mitt gleshåriga huvud mjukt tillbaka mot ryggstödet och lyssnar till tonerna av gungstolsrock och Jockes raspiga röst som sjunger om varma ullplädar och ledvärk. Och livet är underbart. För det finns någon som förstår.
Ulrika Sandström
|
|
|
|
|
|
Prenumerera via RSS
