|
|
|
Danmarks mest avlägsna ö Anholt ligger i Kattegatt, mitt emellan Sverige och Jylland. Därifrån går en färja till Grenå. För ett par år sedan fick man tack och lov en ny färja. Den gamla var så dålig, att den gick på dispens och tjockolja. Hög, smal och med en stark benägenhet att kränga och rulla.
De enda som hade verklig glädje av den, var yrkesfiskarna. På grund av den allmänt grasserande sjösjukan ombord, var fisklivet nämligen ovanligt rikt längs färjans rutt.
På ön bor en pensionerad folkskollärare, B. Han älskar att spela andra människor spratt. Gärna handfasta sådana. Kanske är det ett sätt att ta igen för allt som hans elever genom åren utsatt honom för.
För några år sedan hade B inbjudit ett större sällskap vänner från fastlandet att besöka honom några dagar. För samtliga var det premiär att ta en tur ditut. Ingen hade några som helst föregående kunskaper om ön.
Olyckligtvis var det inte bra väder när den gamla färjan seglade ut från Grenå. Det blåste uppåt 18 sekundmeter från nordväst. Sjön var mycket krabb.
Efter hand började färjans häftiga slingrande ge utslag. Det tidigare så muntra sällskapet i den rökiga cafeterian upplöstes. En efter en troppade av, antingen upp på däck eller ut på toaletten. Ett par tappra satt kvar i cafeterian. När färjan gjorde en överhalning så att de såg rätt in i Kattegatt genom sidorutorna, gav dock även dessa upp.
Resten av resan var en lång lidandes historia. Låt oss endast konstatera, att sällskapet på cirka fyra timmar gick ner i vikt mer än vad de flesta kan banta på fyra veckor.
Så småningom kunde de som klamrade sig fast vid relingen dock se att slutet på helvetet närmade sig. Ön växte sig sakta större över horisonten.
När en högtalare meddelade att färjan skulle lägga till om cirka tio minuter, kom även resten av sällskapet upp på däck. Nu stod de där vid relingen, med ansiktena i olika nyanser av grönvittgrått.
Färjan gick in i hamnen. Just som den kommit längs med färjeläget, vecklade två kraftiga karlar på kajen upp en lång banderoll, fastsatt mellan två stänger. På banderollen kunde sällskapet läsa detta, innan de kvidande sjönk ihop:
”Velkommen til Læsø!”
Ibland har B en väl handfast humor.
Lars Lindh
|
|
|
|
|
|
Prenumerera via RSS
